Förföljd av kräks...

Kräks! Det är min nya resekamrat, verkar det som. För er som missade det satt min granne och kräktes typ halva resan upp till norr på julaftonen. Idag var det dags igen. Bredvid mig vid fönstret satt en gubbe, på andra sidan gången satt en hel familj (de var inte fyra stycken, utan många fler, kunde aldrig riktigt räkna dem) vid en sån där plats för fyra pers. De klev på vid Arlanda och hade säkert firat julen och nyåret hos sina kinesiska (eller nåt) släktingar (dom var asiatiska alltså). De langade upp en stor korg, vi snackar 40x30 cm och 15 cm hög, med nån slags asiatisk frukt som såg ut som beigea litchisar som dom satt och åt på hur länge som helst. När vi var ungefär fem minuter från Sundsvall började såklart mamman (eller vem det nu var) att kräkas ljudligt. HMPFR!! Som tur var så skulle gubben bredvid mig av då så jag kunde flytta ett steg in från gången. Och som ännu mer tur var så skulle även den kinesiska familjen av i Sundsvall, så då slapp jag dem.

Slapp dem ganska bra i mitt Gossip Girl-tittande också (tack för inear-hörlurar!!). Gossip Girl är verkligen en sån serie man måste sträckse. Jag är ju sämst på att följa tv-serier i allmänhet. Men när man sträckser dem funkar det, speciellt när man reser, då har man ju ändå inget bättre för sig! Var dessvärre tvungen att sluta se mitt i ett avsnitt eftersom vi var framme i Härnösand då, så det ska jag se klart nu.