saknad

Usch vad jobbigt det är när det är helt tomt här, innan man börjar skriva. Var ska man börja? Hur långt ska man gå? Jag vill inte gå för nära än. Idag har allt känts ganska bra ändå, dagen har passerat och jag har inte riktigt märkt vad som har hänt. Folk har kommit och gått och jag minns inte om det hände idag eller igår eller om de ens har varit här. Förmodligen har min hjärna arbetat för fullt och min kropp är bara ett skal som håller allt uppe.

Jag tänker så mycket på alla som är med om något liknande som inte har förmånen att ha människor runt omkring sig. Går det ens?

Nu orkar jag inte tänka mer idag. Ska sova så jag orkar upp med tuppen (Yoka) imorgon.

Jag kommer alltid alltid att sakna dig lillebror!