verkligheten

Hur kan man bara inte finnas när man var världens bästa och största och starkaste människa?? Plötsligt blev allt verkligt igen efter att ha varit totalt overkligt jättelänge.

Imorgon ska vi till begravningsbyrån och prata om kista och dödsannons och sånt. För min bror. Kan ingen ta mig tillbaka till det vanliga livet? Det värsta är att jag kommer aldrig mer tillbaka dit, livet blir aldrig aldrig mer som vanligt. Jag måste försöka hitta ett nytt som vanligt nu.

När jag startade den här bloggen var det för att jag ville ha en liten nystart i livet. I den gamla blev det bara likadana tråkiga inlägg dag ut och dag in. Vi pratade mycket om det när vi var nere i Frankrike i nyår. Mammsen sa flera gånger att hon ville att det skulle hända nåt spännande i livet, och att hon var less på att bara jobba varje dag på samma jobb och att dagarna såg likadana ut hela tiden.
HALLÅ!! Jag sa liten nystart! Hela världsbilden hade inte behövt förändras! Det hade liksom räckt med en 100-kronors vinst på triss eller nåt. Istället har jag sedan dess fått en cancersjuk mamma och förlorat min enda bror.

V A R F Ö R ? ? ? ! !

På fredag ska jag åka hem till min stad. Det är gruvsamt när jag tänker på det! Men förhoppningsvis blir det bra. Livet måste ju faktiskt på nåt sätt gå vidare och det kommer att bli tufft i början, men jag trivs ju hemma hos mig och så händer det ju massa saker nästa vecka, typ spexpremiär och så (vilket känns väldigt avlägset just nu).