Om någon skulle fråga mig vad som hände fredagen den 17 juli 2009 skulle jag inte ha mycket att svara. Två saker, den första var förstås plåstret i kylskåpet i morse och den andra var när jag lunchade med en skolkamrat. Ingenting. Mer.
Jag har förstås klurat lite på det där med plåstret.
De två nätterna innan när jag har vaknat av skavsåret har jag gått upp, tvättat såret med klorhexidin, tagit en alvedon, satt på ett plåster, kissat och gått och lagt mig igen, nästan i sömnen. Jag tror att det gick till så här nu den senaste natten:
Jag vaknade (eller vaknade till, det mesta hände nog i ganska sovande tillstånd), klev upp av bara farten för att så snabbt som möjligt få gå och lägga mig igen, överlade lite snabbt med mig själv om att bara sätta på ett plåster och sen krypa ner för att få så mycket sömn som möjligt. Gick alltså direkt till köket där plåstren och saxen finns. Hittade plåstret men inte saxen, så jag började famla efter den i kylskåpet. Fick väl för mig att det gick lika bra att lägga plåstret på hyllan i kylen än att sätta det på foten och gick och la mig igen.
Det där är alltså bara en teori, men det känns väldigt bekant på nåt sätt.
Nu måste jag gå och lägga mig, ska upp om exakt 5,5 timmar, hurray!
Nähä, det där med exakt 5,5 timmar skrev jag när jag kollade på klockan på videon. Den är hur knäpp som helst, det går bara mer och mer före den riktiga tiden. Men när jag väl ligger i sängen är det nog ändå mindre än 5,5 timmar...
Jag har förstås klurat lite på det där med plåstret.
De två nätterna innan när jag har vaknat av skavsåret har jag gått upp, tvättat såret med klorhexidin, tagit en alvedon, satt på ett plåster, kissat och gått och lagt mig igen, nästan i sömnen. Jag tror att det gick till så här nu den senaste natten:
Jag vaknade (eller vaknade till, det mesta hände nog i ganska sovande tillstånd), klev upp av bara farten för att så snabbt som möjligt få gå och lägga mig igen, överlade lite snabbt med mig själv om att bara sätta på ett plåster och sen krypa ner för att få så mycket sömn som möjligt. Gick alltså direkt till köket där plåstren och saxen finns. Hittade plåstret men inte saxen, så jag började famla efter den i kylskåpet. Fick väl för mig att det gick lika bra att lägga plåstret på hyllan i kylen än att sätta det på foten och gick och la mig igen.
Det där är alltså bara en teori, men det känns väldigt bekant på nåt sätt.
Nu måste jag gå och lägga mig, ska upp om exakt 5,5 timmar, hurray!
Nähä, det där med exakt 5,5 timmar skrev jag när jag kollade på klockan på videon. Den är hur knäpp som helst, det går bara mer och mer före den riktiga tiden. Men när jag väl ligger i sängen är det nog ändå mindre än 5,5 timmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar